fredag 10 februari 2012

Stackars Fredrik.

Att pensionspengarna är slut är väl ingen nyhet. Det kan man väl inte lasta sittande regering för. År 2000 var jag på ett seminarie nere i Göteborg. Där visade de i en tabell att vi som är födda 1964 behöver jobba fram till 82 års ålder för att få ut en någorlunda, hyfsad månadslön i pension. Detta fick jag reda på för 12 år sedan. Så när nu Fredrik kommer med förslaget att jag ska gå i pension redan vid 75 år ser jag som en vinst. Orsaken är enkel, Vi blir för gamla. Pensionsystemet anskaffades en gång i tiden för att de kvinnor som blev så gamla som 65 år ej skulle behöva jobba de sista åren av sitt liv. 65 åriga kvinnor då (kan jämföras med de som blir ca: 90 år nu) var bara några få. Men nu blir ju nästan alla 65 år. Jag har hört att nuvarande pensionssystem skulle vara gjort av 40 talister för 40 talister. (om detta är sant vet jag ju inte) Men när alla 40 talister är ur tiden, så går pensionssystemet i konkurs. Så något måste göras.
Så vilket parti man än sympatiserar för, så måste man väl inse att detta är ett problem som måste åtgärdas. Titta i era oranga kuvär så förstår ni. Jag får som sjuksköterska ca: 3000 kr/mån om jag slutar vi 65 års ålder.
Så hacka inte på den som kommer med fakta, är min mening.
Å så till en glad nyhet. Björnarna på Skinflöjtens neturreservat har fått två ungar. En hona och en hane. Dessa har döpts till Reine och Mimmi, efter det populära paret i tv serien Tre kronor.

lördag 4 februari 2012

Obehaglig kanin bortskänkes

Nu har jag tröttnat på kräket. Jag skänker bort detta obehagliga monster kallat "kanin". Mycket opålitlig. Lömsk och otrevlig och som synes mycket ful. Den senaste tiden har jag förvarat honom i en låst verktygslåda i garaget, går ej att ha honom inomhus då han genast ger sej på inventarierna och biter sönder dem. Har redan tuggat i sej min soffa och en gammal luta som var ovärderlig för mej. Mina akvariefiskar är uppätna. Min katt Uno saknar en stor del av svansen och är enögd (har föresten rymt, tror ja. Är borta). Allt detta p.g.a detta pälsbeklädda svin. Han är mycket farlig för barn då han hugger mot halsen. Äter numera bara kött. Är från början döpt till Robert men på senare tid gått under namnet Psyko. Jag är beredd att ge lite pengar till den som vill ta emot honom, men inte mycket då jag har stora skulder som den jäveln dragit på mej. Mest sjukhusräkningar och mediciner. Snälla förbarma er över mej. SNÄLLA.

onsdag 1 februari 2012

Lagom till "Rysskylan".

Lagom till att SMHI varnar för kommande extrem-väder med snö och kyla, lanserar KappAhl en ny vinterkollektion. KappAhl Vinter, i 100% bommull.

Det är inte roligt att frysa. Samtidigt är man ju som husägare lite snål att skruva upp värmen. Har man elvärme som vi så kostar en kall vintermånad ca: 5000 kr, pengar som man hellre skulle vilja lägga på gitarrer och sprit. Att bära kläder som på bilden här bredvid och lägga pengarna på whiskey istället, kanske skulle vara något? Man skulle nog bli varm inombords. Fast då kanske man skulle få andra problem? Hur som helst så längtar jag till sommaren. Vinter är inte min årstid. Men nu är ju en av skitmånaderna över och vi går mot ljusare tider. Man måste ju tänka positivt. Men glöm inte: "Det är aldrig försent att ge upp" ....som bonden sa.

tisdag 31 januari 2012

Rolling Stones vs Mötley Crue

Alla kan köpas för pengar. Är det så? Undrar om Rolling Stones använder kläder från Dressmann eller om de tycker de är snygga? Jag har då aldrig
sett Keith Richards i ett par Mc Gordon jeans.
Jag skulle lätt kunna köpas. Om någon erbjöd mej en miljon kronor för att jämt gå omkring i ett par rosa stickade yllebyxor, så skulle ja omedelbart nappa.  Men det skulle nog klia.
Fast det vore ju bättre att vinna den miljonen på t.ex triss. För tänk om man skulle få ett erbjudande att göra reklam för ett klädmärke som man egentligen inte alls tycker är fina. Skriva ett livstidskontrakt, och tvingas gå omkring i dem jämt och sedan vinna en miljon på triss. Och sen även ärva en avlägsen släkting och hitta guld och olja i trädgården. Och investera alla sina papper i aktier och värdepapper, och få avkastnig på dessa så att man får en total förmögenhet på 6 miljarder dollar. Och sen behöva gå omkring i jättefula kläder hela livet, fast man är stenrik och kan köpa precis vilka kläder som helst. Va trist. Jag skulle aldrig våga skriva på ett sådant kontrakt. För man vet ju aldrig hur livet utvecklas. Man månste ju tänka positivt....eller inte. Sen är ju frågan. Varför skulle nån erbjuda mej något sådant? Inte för att jag dansar bra i varje fall.

fredag 27 januari 2012

En intressant vårnyhet från IKEA

Reklam, reklam, reklam. Vart man än tittar så är det reklam. I teve, i tidningar, på bussar, på skyltar och man hör det i radio. Man blir ju ganska trött på det. Det värsta är när de använder sej av ord som inga "vanliga" människor förstår. Antioxidanter är ett sådant ord. Av antioxidanter blir man frisk har vi lärt oss. C vitamin eller E vitamin som är samma sak låter inte längre så nyttigt. Fast det är samma sak. Av antioxidanter får man 8 % bättre syn, man lever längre och blir mjukare i leder och knän, får bättre hälsa i största allmänhet. Det enda som inte förbättras med antioxidanter, om man köper dem i tablettform, är ekonomin. Om man vill ha billiga antioxidanter så går man ut i skogen och äter blåbär. Det är gratis och bättre än de köpta. Hallon och björnbär går också bra.
Annan hemsk reklam är där produkten ger bättre resultat räknat i procent. Typ, du får 80% längre ögonfransar eller blir 32% gladare eller bränner upp till 62% mer fett. Hur kan man räkna ut det? Snart släpper väl Carola en skiva som är 18% bättre än den förra. Eller nya Hipp Hipp är 57% roligare än de två förra säsongerna tillsammans. Nya Marabou mjölkchoklad, nu 11% godare. Det senaste jag har hört på området är att man blir 8% smartare om man äter mörkt bröd än om man äter ljust bröd. Vem har räknat ut det??? Den måste vara minst 321% smartare än jag?

torsdag 26 januari 2012

Konsekvenserna med LCHF

Efter att ha ätit enligt LCHF i drygt ett år fick jag här om dagen kolhydratspsykos och inmundigade ett stycke kebabpizza. Det var jättegott:) och jag hade ett konstant sug efter mer hela kvällen. Jag åt fil och smörgåsar och choklad och..... listan  blev lång. Kommande morgon grundade jag med tre stycken ostsmörgåsar med gurka. Sen.....! sen gick jag till bussen för att åka in till staden för att delta i ett personalmöte. Detta gjorde jag utan att äta lunch först. Detta visade sig vara ett stort misstag. Jag åkte buss från Runnevål in till Kil (ca: 3 min).Då slog blodsockerfallet till. Svetten trängde på i pannan så att det rann ner över ansiktet. Pulsen stegrades (för jag blev ju rädd). Nu dör jag, tänkte ja. Får jag en hjärtinfarkt nu? Är det sista jag ser här i livet Scans gamla lokaler? Men mitt sjuksköterskeförstånd slog till och sade mej att det var just blodsockerfall och inte en hjärtinfarkt. Jag kände mej något lugnare och funderade på om jag skulle hoppa av vid järnvägsstationen, rusa in på kafeét och trycka i mej något stort och sött, typ en Budapestlängd? Detta avstyrde jag. Lutade mej lite bakåt i sätet och andades lugnt som när man föder barn. Jag försökte intala mej att det var övergående och att jag kunde äta något när jag kom till stan. Det gick bra fram till Ilanda. Där kom nästa attack. Med svettningar, hög puls och nu även med skakningar och konstiga ryckningar i kinden. Jag sneglade på mina medpassagerare om någon tittade på mej och ev. trodde jag var full eller hög. Men jag tror att ingen hade sett min vånda. Väl framme i stan var jag osäker på om jag ens skulle klara att kliva av bussen. Skulle jag svimma? Jag chansade och hoppade av på Drottninggatan. På svaga, skakiga ben vimsade ja mej in på Mcdonalds, trängde mej lite smidigt förbi ett barn som jag trodde var i ca: 10 års åldern (men han var nog 15), väste fram "en Big Mc &co med en extra cheesburgare och en stor Fanta". Jag behövde inte vänt länge utan tog brickan satte mej vid första bästa bord och tryckte in maten så fort jag kunde. Jag kände mej som en lodis som inte fått mat på en vecka och sedan snott maten från någon stackare. Medan jag sörplade i mej det sista av Fantan kände jag hur livet återvände och skakningarna avtog. Resten av dagen fortskred utan problem då jag hela tiden matade på med kaffebröd och annat ätbart som kom i min väg. Morgonen därpå grundade jag med mera LCHF liknande mat och har efter det ej haft några problem. Denna historia är helt sann.

Om ni äter enligt LCHF och "fuskar" lite någon dag. Tänk på detta.

onsdag 25 januari 2012

En isande vinterdag

Vaknar till en kall och ruggig dag kl 05.30. Denna dag ska jag egentligen sova. Ty jag ska jobba natt kommande natt. Men jag orkar inte ligga kvar utan går upp och kokar kaffe. Utanför fönstret är det blått av kyla.
Jag börjar nynna lite på Thin Lizzys "Sarah" men tröttnar fort för det är inte en av mina favoriter precis. Jag längtar till sommaren.

Jag improviserar en dikt:

Kvalet

Utanför är morgonen blå
Klädd i vinterns vita fana
Nu kan man inte till bussen gå
Utan att halka och åka kana
Jag tar nog bilen till närmsta station
För att undvika smärta i knä och rygg
Men då får jag ej heller nån motion
Som gör mej stark, smal och snygg
Detta är kvalet jag får lida
När vintern är här och stör
Denna period jag ut får rida
Och så får jag göra tills dan då ja dör

Admer 2012